Jonathan som inte riktigt är något fan av alla hjärtans dag kom trots det hem med de här sjukt fina rosorna förut. Och inte nog med det så fick jag även en så fin bh från Calvin Klein. Jag stod och klämde lite på den för några veckor sen men la den bakom mig då den inte riktigt fanns med i min budget men uppenbarligen har karln bra minne eftersom han kom ihåg den. 

Igår var även en väldigt tråkig dag. Den här lilla plutten somnade in. Trots att jag har varit livrädd för honom, som med alla fåglar så kommer han alltid ha en plats i hjärtat, den där lilla Olle som var en mycket rolig liten fågel. Nu håller jag alla tummar och tår för att Platon kommer att klara sig utan sin käre vän. 

Har tydligen varit sambo med honom i ett år. Förhoppningsvis blir det en herrans massa mer år, fast helst i en annan lägenhet. En fin gammal lägenhet på söder med högt i tak hade man ju inte tackat nej till. 

Det handlar väl om att våga. Men att våga är det läskigaste som finns. Att stå med sitt hjärta i handen och tveka, vågar jag ge bort det? Första gången var det så pirrigt. Vad har jag att förlora? Det visste jag inte då. Efter några gånger är det mer skitläskigt än pirrigt. Att varsamt slå in sitt hjärta i ett litet paket och ge bort det, här får du en present, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Ja men det är väl klart att det är skitläskigt, när vissa faktiskt har gjort precis vad de velat med det. Kastat det i en sjö och plötsligt kan man inte andas längre, hej då nu drunknar jag.

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt.

Skrivet av Michaela Forni. Hon skriver så förbannat bra. Jag känner igen mig i så mycket. Och jag måste våga.