Släppa taget
För första gången så kände jag inget när jag träffade honom. det skrämde skiten ur mig. och gör det fortfarande. jag borde ha släppt taget för länge sen. men har varit så jävla rädd. tyckt om honom nästan för mycket. men nu känns det som att han försvinner längre och längre bort. äntligen kanske man skulle säga. mer än ett år senare. men nu har jag ett nytt problem. att låta andra komma mig nära. svårt det där.
Kommentarer
Trackback
