Ett år
Idag är det ett år sen vår fina Plexus hastigt lämnade oss. Jag kan inte fatta det. Ett år. Men jag minns fortfarande kvällen så väl. Hur allt bara stannade upp. Hur jag stod på mina kusiners garageuppfart och bara skrek av förtvivlan. När jag ringde min syster och berättade att han hade somnat in. Hur han låg framför trappan när vi kom hem. Och hur min treåriga kusin sa till oss att han var i himlen nu. Det var jobbigt att höra henne säga de orden. Men samtidigt så fint, att hon förstod. Och jag saknar honom. Vår fina Plexus.
Kommentarer
Trackback
